Människans behov av att leva med grönska omkring sig är stark och tar sig många uttryck. Som drömmen om växthuset fyllt med orkidéer, längtan efter en odlingslott i Majorna eller hur vi ömt vårdar den egna lilla gräsplätten där barnen tjuter högt i vattnet från sprinklerstrålen.

Behovet tycks inte annorlunda för oss som bor mitt i storstan. Någon gång i april varje år beger jag mig till stora handelsträdgården och kombinerar ihop vackra blomsterfärger till mina balkonglådor. Experimentlustan är stor och många hundralappar går åt. Jag vattnar och njuter… ett tag. Någon månad senare är det antingen blomning i otakt, uttorkning kombinerat med övervattning eller ohyra i lådorna. Återigen ett bevis på mina ogröna fingrar. Men likväl åker jag till samma trädgård, vid samma tidpunkt året därpå, påtar och lägger ner en massa arbete. Varför gör jag så? Är det för att hälsa våren eller är det för att fylla mitt gröna behov i betongdjungeln?

För ett par år sedan hörde jag med stora öron och brett leende om en grön gerillarörelse som sprider sig över världens storstäder. Medborgarna går ut och planterar egna blommor och nyttoväxter därhelst det går. Bli inte förvånad om du i sommar hittar jordgubbar i Slottsskogen eller vinbärsbuskar intill busshållplatsen. Människans behov av grönska gå inte att tygla.

Läs mer på t.e.x  www.svd.se/kulturnoje/nyheter/staden-gronskar_3581855.svd