Se där ja, nu ska Göteborg få en stadsarkitekt! En utmaning som heter duga eftersom debatten om stadens utformande är stundtals het och förslagen många. Den överlägset bästa krönikan i ämnet stadsplanering tycker jag dock GP:s krönikör Malin Lernfelt har skrivit under rubriken ”Hur svårt kan det vara?”. Hon tar t ex upp problemen med vissa nybyggda områden som trots sitt centrala läge är tämligen öde. För att undvika detta i framtiden råder Malin Lernfelt till att rita ut ett gatunät så att nya stadsdelar präglas av en tät kvartersstad med funktionsblandade fastigheter, så som de attraktiva kvarter innanför vallgraven där människor verkligen vill vistas, och där det finns anledning till att vistas även om man inte bor där. Med andra ord måste man locka med attraktiva restauranger, butiker och kontor av varierande storlek och utseende.

I Kvillebäckens unika samarbetsprojekt mellan olika byggentreprenörer får vi verkligen hoppas att drömmen om ett sjudande stadsliv blir till verklighet. Området har alla förutsättningar, eftersom man här har tänkt på just de aspekterna som Lernfelt tar upp. En blandad bebyggelse och många grönområden. Och förhoppningsvis en miljö som tillåter våra barn att vara ute mer på egen hand eftersom man i viss mån bygger bort trafiken och prioriterar gång- och cykelbanor. Barn av idag rör sig inom betydligt snävare områden än för ca 30-40 år sedan, vilket inte är konstigt i och med den ökade bilismen. Trafiken är nämligen det största hindret för barn att kunna röra sig fritt. Därför kan man ju när tillfälle ges faktiskt låta dem gå eller cykla själva när det finns säkra vägstråk och barnet är moget för uppgiften. Ett annat tips är en ”vandrande skolbuss” som tillämpas på en del håll; en vuxen följer då med och hämtar upp barn utefter vägen vid ”hållplatser” man bestämt. (Vad hände förresten med det så eftertraktade jobbet som skolpolis? En oerhörd statusuppgift för sjätteklassarna som iklädda en skolpolisväst fick agera polis vid större övergångsställen efter genomgången trafikutbildning). Genom att låta barnen ta sig fram själva växer de med uppgiften och framförallt har de roligt! Och låt det ta tid; det är ett tillfälle att upptäcka omvärlden samt ventilera dagens väsentligheter. Barn av idag har ofta ett lika inrutat liv som vi vuxna, med dagis, skola och fritids och schemalagda aktiviteter upptill, så även de behöver tid för eftertanke och att bara ”vara”. Beröva dem inte den tiden och försök att avhålla dig från att ringa dem på mobilen om de är lite sena; låt dem njuta av barndomens frihet och stundens magi som ibland infaller i leken. Underbart är kort.