Här kan du följa hur den nya stadsdelen Kvillebäcken växer fram.
Du kan även läsa om allt från blandstäder, social hållbarhet och ekologiskt byggande.
Jag ser barn leka mellan bilarna
Det heter så fint att vi ska förtäta våra städer på ett smart sätt, genom att utnyttja tomma områden som inte spelar någon viktig roll i dag. Och visst kan det fungera i många fall, som Yimby Göteborg förespråkar (läs gärna Olle Janssons inlägg här!)
Men ofta blir det helt fel.
För även om den påbyggda ytan kanske inte var så mycket att gå miste om, så måste ju området vara skönt att leva på för dem som flyttar dit.
Och här i Stockholm ser jag fall efter fall där den ambitionen tycks ha misslyckats. Det byggs tätt, tätt. Mark är dyrt och alla kvadratmetrar utnyttjas maximalt vid nybyggen.
Jag har ett exempel bara 50 meter från min egen bostad. De tre fyravåningshusen gav en touch av klass till vårt rätt nedslitna område när de var klara för två år sedan. Men platsen var onekligen egendomligt vald, en smal remsa mellan en cykelväg och en hårt trafikerad bilväg.
Ok, nu har vi byggt, och lite luft finns trots allt mellan husen. Vad gör vi då? Ställer vi fram picknickbord, ordnar kanske en grillplats i mellanrummet?
Fixar vi lekytor för barnen, som man gjort på gården tvärs över cykelvägen (dvs min)?
Nej, naturligtvis inte. Vi måste ju tänka på …. Bilarna!
De små barnen har faktiskt fått en rund sandplätt intill cykelvägen, kanske fyra meter i diameter, med två såna där små hästar på en gungfjäder. Den känns som ett alibi. Plätten gapar tom men jag ser hela tiden barn leka mellan husen. Alltså mellan bilarna på parkeringsplatserna. Något annat utrymme finns inte.
Lyckligtvis bor vi alla, mina grannar och jag, ett stenkast från naturreservatet Nackareservatet där vi kan insupa hur mycket grönt vi vill, till och med bada på sommaren. Men att i en förort flera kilometer från centrum ge de boende tillgång till grönska och framför allt umgängesytor direkt utanför huset borde väl ändå inte vara så svårt? Nu är alla hänvisade till sina fina balkonger. Och isoleringen tilltar…
Tänk om vi kunde bygga med människan och inte bilen i centrum – alltid, inte bara som ett rubrikskapande undantag.
Elin Dunås
Redaktör för Minplanet och Stockholmsbo som dock bodde och trivdes i Majorna på 90-talet
http://www.minplanet.se
Kategori: Boende, gröna stadens bloggvecka
Etikett: bilar, bilism, elin dunås, Göteborg, gröna stadens bloggvecka, Minplanet, yimby
29 maj 2011 - Illy
Usch, det ser vidrigt ut på bilden. Antingen ska man bygga riktig stad eller riktig lantlig idyll. Jag skulle aldrig vilja bosätta mig i den där förortsoppan med sina carports och meningslösa gräsmattor.
19 april 2011 - Elin Dunås
Ja, två fel gör ju inte ett rätt!
19 april 2011 - mhean
Men Elin, att bygga punkthus är fel fel fel och blir farligt för barnen när dom kommer i kontakt med bilarna. Om man bygger slutna kvarter med fina innergårdar så behöver inte barnen komma i kontakt med bilarna. Det är stor skillnad på att förtäta och förtätat rätt.
17 april 2011 - Moa
Ja, när ska vi prioritera barnen när vi bygger, det undrar jag också!