Jag har inte Tomas Ledin som personlig favorit, men en sak är säker; ”sommaren är kort”. Däremot har ju faktiskt inte det mesta regnat bort, tursamt nog! Ja, så här i sommarens efterdyningar är det dags att börja samla tankarna och summera sommarens äventyr. Jag känner mig nollställd i hjärnan och mindes inte ens lösenordet till datorn när jag skulle knäppa på den igen efter semestern. Och det är precis det som är vitsen! Semester för mig är att vara ur- och avkopplad. Att få såsa omkring hemma osminkad med rufsigt hår i mindre smickrande klädkombinationer och trätofflor med färgfläckar på. Dricka morgonkaffet på uteplatsen i flera timmar, läsa tidningen och kolla på ungarna som hoppar nakna på studsmattan, för att sedan få ett ryck och sticka iväg på någon utflykt, en eller flera dagar. I år har jag och min familj testat Bo på lantgård. Vi bokade rum på en gård i Skåne och kom till ett fantastiskt ställe med ett helt loft för oss själva, modernt inrett men med bjälkar i taket. Det kändes lite som att komma till en annan värld; en stor gård med en skånelänga och en gårdsplan av kullersten, undangömd i ett trolskt landskap med får som vita prickar ute på fälten. Förutom att delta i gårdslivet packade vi ryggsäcken och gav oss iväg på vandringar i de omgivande naturreservaten, som bjöd på bokskogar, bäckar, raviner och klippor. Turen kröntes av en vidsträckt utsikt från Kopparhatten, Skånes högsta punkt 212 meter över havet. Det var nästan så man kunde se Nils Holgersson komma inflygande på sin gås.

När vi några dagar senare kuskade vidare till Malmö och gav oss ut i storstaden i jakten på en restaurang, slogs jag av storstadens myller. Efter det stillsamma lantlivet kom det nästan som en chockvåg; alla dessa människor som vällde emot mig, buller, skratt, prat och dofter. Avgaser blandat med parfym och matos. Världen är trots allt rätt liten; här var turister från alla världens hörn uppblandade med infödda malmöiter, men alla i samma jakt efter god mat på Lilla torg. Oavsett nationalitet är människor lika; alla vill ha något att äta i glada vänners lag och njuta av solen. Jag stördes av den alltför höga musiken från flertalet restauranger och ville bara insupa kakofonin av genuin skånska uppblandat med danska, spanska, italienska och engelska…

Även vid ett besök i den kungliga huvudstaden, Stockholm, noterade jag den internationella atmosfären och antalet utländska besökare. Ska erkänna att det tillhör ett av mina intressen att sitta och smyglyssna på vad folk säger, i syfte att kanske kunna snappa upp något om deras syn på Sverige och svenskarna. Under en givande båttur behövde jag inte ens smyglyssna; några amerikaner berömde vårt land vitt och brett så att alla hörde och tyckte att Stockholm var ”soo beautiful”. En stund senare, sittandes på fiket på Fotografiska museet med en magnifik utsikt över staden, kunde jag inte annat än instämma. Sverige är verkligen fantastiskt!

PS. I Stockholm kunde ingen undgå de vita hyrcyklarna som var och varannan människa for fram på. Genom att betala för ett säsongskort får man ta en cykel i ett ställ och lämna tillbaka den i ett annat. I Göteborg finns ett liknande projekt men som i sann humoristisk göteborgsanda kallas för Styr & Ställ!