När maj är som skönast och växtligheten börjar spira ler Sverige. Att sitta och äta en glass på en uteservering eller slå sig ner i gröngräset är alla förunnat. Och ska så vara. I Göteborg byggs nu en stadsdel där det verkligen är uttänkt från början för att skapa förutsättningar för dessa spontana, guldkantade stunder i livet.

En grön stad är helt enkelt skönare än betong och asfaltplaner. Och vi måste ”tillbaka till naturen”, som Rousseau skanderade. Vi måste börja skapa förutsättningar för att, om man vill, klara att i möjligaste mån leva livet utan bil. Om du bor i Kvillebäcken finns dessa förutsättningar. Affärer, dagis, rekreationsområden i din närhet och samtidigt endast ynka sex minuter från Brunnsparken. Ibland behöver man förvisso en bil för längre utflykter, men då finns möjligheterna att använda områdets bilpool.

 Enligt ett förslag från f d premiärministern Tony Blair i England skulle varje individ i framtiden ha sitt eget koldioxid-konto. Detta för att jämna ut kvoten av hur mycket koldioxid en människa gör av med genom sitt sätt att leva. En del reser väldigt mycket, en del knappt alls. Bränslesnålare bilar av alla de slag är på frammarsch, men själva bilresandet i sig minskar inte. Det är främst den tunga trafiken som ökar, d v s långa transporter med lastbil p g a en absurd prisbild för t ex livsmedel i olika länder.

 Även flygresorna ökar, ett område där miljötänket inte hängt med alls. Frågan är hur länge vi kan ta för självklart att kunna resa vart vi vill; betänk t ex att en halv miljon svenskar reser till Thailand varje år. Ur miljösynpunkt har flyget helt enkelt blivit för billigt och detta märker även flygbolagen av, konkurrensen är mycket hård. Varför ska egentligen flyget gynnas mer än bilen? Och varför har det blivit så dyrt att åka tåg? Ett natt-tåg till Paris tur och retur från Köpenhamn kostar idag ca 10 000 kr för en familj på 4 personer. Det har blivit drastiskt dyrare jämfört med nittiotalet, då det fortfarande lönade sig att ta tåget istället för flyget.

 Men i framtiden kanske ditt ”koldioxid-konto”, enligt Blairs modell, kanske bara tillåter en Thailand-resa vart tionde år. Eller att en Thailand-resa motsvarar ett års bilkörning. Oavsett vilket är det oundvikligt att vi på något sätt måste börja kompensera för våra resor och vårt sätt att leva, även fastän det känns tråkigt och begränsande. För om vi inte gör det finns det snart många platser i världen som vi inte kan åka till för att de helt enkelt inte kommer att finnas kvar! (Venedig, Maldiverna, glaciärer…etc) Men genom att leva miljömedvetet i sitt närområde och utnyttja allmänna färdmedel kan man dra sitt strå till stacken. En glass i en park i Kvillebäcken är förvisso inte detsamma som en glass i en park i Paris. Men våren är lika skön och en sak är säker; gräset är inte grönare på andra sidan.