I helgen som gick var det cykelfestival i Göteborg. En hyllning till detta utmärkta transportmedel som kanske glöms bort av många. Cykeln är smidig att parkera och det går relativt fort. I Kvillebäcken skapas en cykelvänlig stadsdel med gott om cykelbanor, cykelpooler och cykelparkeringar där man enkelt och säkert kan förvara sin cykel. Två hjul istället för fyra är antagligen framtidens melodi; elbilar i all ära, men med en cykel slipper man ”problemet” med att ladda batterier (såvida man inte uppgraderar sig till en elcykel förstås.) Man slipper även att leta parkering eller att passa busstider. Och så har vi ju det här med motionen, som oundvikligen måste nämnas. Cykeltrampandet ger både kondition och benstyrka och kanske kan man därmed skippa några tider på gymmet, som är det ständigt gnagande samvetet för bl a undertecknad. Och det är skönt att cykla! Vinden, dofterna, utsikten… Man hinner känna att man lever helt enkelt, vilket många av oss inte gör idag, som passiva åskådare i bilen, framför datorn och tv:n. Att cykla ger en frihetskänsla som jag tror att många av oss bär med oss från barndomen; den där första gången när mamma eller pappa släppte pakethållaren och det faktiskt gick att hålla balansen själv!
Jag vill även passa på att slå ett slag för cykelkärran, en av, i mitt tycke, de bästa uppfinningarna på senare år. Man kan knö in rätt mycket i den, jag lovar…. framförallt ett par ica-kassar. Även barn får plats… och de älskar det! ”Cykla nu då, mamma” hojtar min tronande 3-åring där bak, där hon sitter förnöjt och gläder sig åt att hennes ömma moder måste ta i lite extra ibland. På dagis flockas barnen avundsjukt kring oss och många är sugna på en tur. Att cykla tillsammans med sina barn är en bra grogrund för att lära sitt barn att det för det mesta går att ta sig fram utan bil, och i bästa fall få dem att senare i livet kunna ta sig själva till och från kompisar och aktiviteter. För jag lovar; det är inte barnen som kräver att bli skjutsade, det är föräldrarna. Barn tycker om att både cykla och gå (att man inte alltid har tid till detta är en annan sak) och det är själva färden i sig som är äventyret!