När det började talas mer och mer om miljövänligare stadsplanering och byggande för ett antal år sedan var det kanske framförallt själva byggnaderna som stod i fokus; passivhus har i väl i det närmaste blivit del av de flesta människors vokabulär vid det här laget. I detta blogginlägg kommer jag emellertid att fokusera på ett miljöproblem som oftast är större än husen – både sett till utsläpp och den plats det tar upp -  och det är trafiksituationen och allt som här där till. För YimbyGBG går en väl avvägd trafiksituation hand i hand med en socialt, ekonomiskt och miljömässig hållbar stadsutveckling. Det är min uppfattning att blandstaden har de bästa förutsättningarna för ge underlag för en persontrafik som är både effektiv för människorna i staden och bättre för miljön som omger dem än alternativen.

Vad har då blandstaden med detta att göra, det går ju givetvis att nå samma täthet med renodlade kontors-, handels- och bostadsområden. Alltså att bygga staden på samma sätt som tidigare, bara tätare (kontorshusen vid Läppstiftet står väldigt tätt, i alla fall om vi blunda för trafiklösningarna som omger dem)? Det är en fråga om effektivt användande av trafikapparaten. Tyvärr kan vi tala oss gröna i ansiktet om miljön, men som samhället och ekonomin ser ut i dag kommer man inte långt utan att ta effektivitet i beaktande. Blandstaden kan givetvis vara effektivt ur flera hänseenden för den enskilda människan genom att hon kan gå ner för trappan till sin lokala pizzeria. Snabbt, enkelt och miljövänligt i jämförelse med att åka en längre eller kortare sträcka eller ringa på hemkörning. Nu är det emellertid det större perspektivet jag tänker på.

För att illustrera min poäng skall jag använda mig av två göteborgska exempel från Hisingen, även om det inte är några problem att peka på liknande exempel i andra delar av Göteborg – Biskopsgården/Länsmansgården och nya Lindholmen. Ett stort bostadsområde och en stor arbetsplats (även om det finns trevande mot blandstad vid Lindholmen) som båda har väl utbyggt kollektivtrafik (även om spårtrafik till Lindholmen vore välkommet). Alla som har någon erfarenhet av dessa båda platser vet emellertid hur det brukar fungera på morgonen. Spårvagnen på väg in mot stan är ofta fullpackad efter att den lämnar Vårväderstorget. När man står där med ansiktet pressad mot rutan och hänger från en tamp kan man då och då se tomma vagnar på väg upp mot Varmfrontsgatan. På Lindholmsallén slår bussen nästan in kofångaren i bussen framför vid högtrafik. Kommer man förbi vid någon annan tidpunkt är en gigantiska allén med omkringliggande öppna ytor och parkeringsplatser i det närmaste öde, som att en neutronbomb från någon dyster Sci-fi-film har slagit ner och utplånat allt liv bara några kilometer från Göteborgs historiska centrum.

Tomma bussar och spårvagnar är ineffektiva, alla som kommer ihåg beskrivningen av triangelhandeln mellan Europa, Afrika och Amerika från mellanstadiets historielektioner borde förstå det (även om vi får hoppas att det inte transporteras slavar via Västttafik). Om fördelningen mellan bostäder och arbetsplatser var mer jämnt fördelat skulle alla trafikslag gynnas av det, även privatbilisterna som i mindre grad behöver trängas i köer på en väg om trafiken var mer jämnt fördelade i olika riktningar vid rusningstrafik. Det är emellertid framförallt andra transportsätt som skulle kunna göras mer effektivt med mer blandstad. Boende i stans äldre delar, de som uppfördes innan 1930, har sällan samma problem att finna bussar och spårvagnar som någon som bor i Tuve. Det är inte bara på grund av tätheten, utan för att folk åker in till och lämnar centrum i ett jämnare flöde över dygnet (för de som inte bor där är det arbete på dagen, handel på eftermiddagen och nöjen på kvällen), vilket gör det möjligt att bygga ut trafiken på ett som passar detta, vilket gynna alla.

På detta sätt är Manhattan en relativt grön plats – och då är det inte i första hand Central park jag tänker på, även om det förstås är trevligt med en park som går att nå via dussinet tunnelbanehållplats – utan på den miljöförstöring som den boende på Manhattan orsakar i jämförelse med en jämförbar person Long Islands villaområden. Manhattan är ett tämligen extremt exempel och jämförelsen skall inte dras för långt (Manhattan och Long Island kan emellertid ersättas med Linnéstan respektive Askim) men även för parkälskaren har blandstaden sina effektivitets-fördelar. Det blir lättare för parkförvaltningen att underhålla och satsa på en park där kontorsarbetare äter lunch på soliga vårdagar och boende dricker kaffe medan barnen leker på eftermiddagen. Effektivitet är nödvändigt för att miljövänliga satsningar skall kunna genomföras och blandstaden kan kombinera dessa två aspekter. Sedan är vi många som tycket att det är väldigt trevligt också!

Olle Jansson, Yimby Göteborg