I en artikelserie i GP har arkitekten Mark Isitt ventilerat hyptosen att husens höjd och utseende inverkar på brottslighet. ”Arkitektur och kriminalitet, vad har de med varandra att göra egentligen? Absolut ingenting. Åtminstone om man ska tro statistiken. Tidningarnas rubriker är snarare en följd av förortens demografiska sammansättning, hävdar samhällsforskarna och till sin hjälp har de en hel drös siffror. ”/…/  (Isitt, GP 20 mars 2011)

Mark Isitt menar att saken är så enkel som att höga hus leder till hög kriminalitet och låga hus ger låg krimnalitet. ”Det som gör arkitekturen angelägen att diskutera i relation till kriminalitet, det är allt det där andra. Allt det där som de flesta forskare avfärdar som trivialt och flummigt men som vi andra rätt och slätt kallar – stadsliv. Att utelämna sådana aspekter när man planerar, det är ungefär lika smart som att ordna ett party utan gäster.”

Isitt har dock fått en rad kritiska debattsvar som menar att hans teori är för enkel och ensidig, och många av debattörerna tycker att Isitt i sina artiklar hånar och ironiserar människor i förorten.

Så vem ska man tro på? Förvisso är det en intressant teori som Mark Isitt lanserar. Det enda man vet enligt forskningen är att isoleringen av förorterna är negativ för social och verksamhetsmässig integrering, för såväl rika som fattiga områden. Tyvärr är det ett faktum att klyftorna i samhället har ökat, såväl socialt som urbant. Ove Sernhede, professor i socialt arbete, menar att innerstaden har tagits över av den nya medelklassen som blivit miljonärer på att köpa sina lägenheter, medan folk som av olika anledningar inte kvalar in i den nya stadens profil trängs ut i marginalen. Sernehed skriver i en artikel i GP den 30 mars:

”Det finns de som ”hukar”, de som skäms över sin adress och helst vill flytta. Men det finns också de som aktivt vänder sig mot denna stämpling av det egna bostadsområdet. Det finns de som älskar sin stadsdel och det liv som levs där.”

Hur kan vi då aktivt verka för mångfald? Hur ska vi få människor med olika bakgrunder och från olika socioekonomiska förhållanden att mötas? Genom att göra det möjligt. Genom att skapa miljöer där alla har en möjlighet att söka bostad och där alla har tillgång till naturliga mötesplatser. Där vi blandar hyresrätter och bostadsrätter, högt och lågt.

Ett sådant bostadsområde är Kvillebäcken. Totalt byggs där 1 600 lägenheter, varav 75% blir bostadsrätter och 25%  hyresrätter. Det blir en blandning mellan höga och låga hus, olika färger, material och stilar. Vägar varieras med små gränder, breda gator, torg och promenadvägar. Det vore onekligen intressant att följa projektet och hoppas på att statistiken talar sitt tydliga språk om sisådär 15 år – att en blandning av höga och låga hus ger lägre kriminalitet, eller åtminstone lägger sig i mellanskiktet, enligt Mark Isitts teorier. Och framförallt att det leder till ett levande och trivsamt stadsliv där människor känner sig trygga.